Historia

Löpning har funnits så länge människan har funnits. Den har använts för att överleva, jaga och skicka information. Så småningom började vi tävla i löpning. Att regelbundet träna löpning blev i samband med joggingvågen på 60-talet något som inte bara elitidrottsmän sysslade med. Vi är långt ifrån det snabbaste däggdjuret, men det näst mest uthålliga efter hundrasen Husky, detta till stor del beroende på vår förmåga att svettas. Kapplöpningar mot djur såsom hästar och elefanter har förekommit genom historien.

Det som under evolutionen skilde oss från aporna var när vi började gå på två ben. Det var då vi utvecklade vår löpstil som vi har idag. Kanske måste vi fortsätta springa för att förbli människor och inte stelna till. Löpning är den mest grundläggande och enkla formen av fysisk aktivitet. Vi härstammar från våra förfäder från Afrikas savanner med samma gener. Vi är genetiskt anpassade för ett löpande liv och skulle vi råka förslappa oss i våra soffor och bilar så kommer det ta många tusen år innan våra gener har anpassat oss till denna livsstil.

Löpning var det viktigaste kommunikationsmedlet innan den fanns ordentliga vägar och fordon att skicka information med. I många kulturer fanns yrkeslöpare i form av budbärare. Budbärarnas uppgift var främst att leverera viktiga meddelanden, t.ex. under krigsföring vid stora slag.

Ett mycket berömt exempel på en budbäraren Feidippides som skickade ett meddelande under krigsföring var budbäraren Feidippides som sprang med ett meddelande mellan Aten och Marathon under antikens Grekland. När han till slut nådde fram med sitt meddelande var han så utmattad att han dog. Denna berättelse ligger bakom tävlingsdistansen Marathon (42 195 meter). Maraton är en gren i OS och VM och en distans som springs i många motionslopp. Distansen 42 195m kommerfrån OS-marathonloppet i London 1908 då den förlängdes från 26 miles till 26 miles och 385 yards (42 195 meter) så att löparna skulle gå i mål framför kungliga logen.

Feidippides överlämnar meddelandet i staden Marathon.

I Europa var löpning underhållning på 1700- och 1800-talet, något som roade och fascinerade. När britterna införde tidtagning med angivning av sekunder och dessutom vadhållning blev sporten modern. I England mättes sträcka i miles, och det var länge en fråga inom löparvärlden om någon kunde springa under 4 mintuer på en mile. Vi kan inte vara helt säkra på om någon lyckades springa under 4 minuter på en mile, men troligtvis gjorde ingen det före mordern tid. Under 1900-talets första hälft ansågs 4 minuter på milen en omöjlig gräns att nå. När Arne Andersson och Gunder Hägg triggade varandra ner mot bättre tider på milen slutade med att Gunder Hägg satte världsrekordet på 4:01,4, vilket fick folk att börja tro på att det verkligen var möjligt att sprina snabbare än 4 minuter. Senare blev Roger Bannister den första löparen att bevisa att det var möjligt genom att sätta världsrekord på en engelsk mil 1954 med tiden 3:59,4.

Roger Bannister springer ”Drömmilen” 1954.

Efteråt följde joggingvågen på 60-talet vilket även fick allmänheten att få upp ögonen för löpning. Dessa motionärer ledde till ett ökat intresse för motionslopp och flera storstäder började under 70-talet arrangera Marathonlopp. Bland dem kan nämnas New York Marathon som hade premiär 1970.

Jogginvågen.

Fram tills nu hade bara européer och nordamerikaner dominerat löparscenerna. Men nu började även andra folkslag delta i tävlingarna. De mest framgångsrika var östafrikaner som i många fall växte upp med löpningen och använde den som ett transportmedel till och från skolan. Svarta löpare började sätta världsrekord och i dag domineras världsrekorden på alla distanser nästan uteslutande av östafrikaner på i medel- och långdistans och av västafrikaner i sprintgrenarna. Ett anmärkningsvärt undantag är Paula Radcliffe som tillsammans med Marita Koch och Toshihiko Seko är de enda vita européer som innehar ett världsrekord i löpning på sträckorna 100m upp till maraton (Marita Koch är dessutom ett misstänkt dopingfall).

För många löpare i dag är inte tider och rekord det viktigaste. Många löpare springer främst för att må bra och upprätthålla en fysiskt och psykiskt god hälsa. Människan är genetiskt byggd föra att springa och röra på sig, och det behöver vi fortsätta med för att inte fördärva oss själva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: